Pratar med mat i munnen

Det thailändska köket är ett fantastiskt kök men jag måste säga att det Malaysiska gatumatsköket är spännande. Det är livligt, det innefattar mycket stolthet och mycket variation. Och att de tar sin gatumat – hawkers- på allvar förstår ni väl när ni ser guideboken. 550 sidor om bara street food!

Jag har inte ätit en bråkdel av det som erbjuds. Och trots att jag älskar mat så lockar inte alltid maten. Även om det ser gott ut är friterade ostron i 35 graders värme är inte min grej. Jag fegar ur.

Bland det bästa hittills har varit satayspetten (och skaldjuren) med jordnötssås, de färskpressade juicerna (ahh, färskpressad passionsfruktsjuice för 4 spänn), Char kway teow som är Malaysias svar på Phad thai och nationalrätten Nasi Lemak som är kokosris med stark kycklingcurry, gurka, kokt ägg och små torkade fiskar. De där fiskarna är ett återkommande inslag och jag har fortfarande inte lärt mig vad de heter. De brukar dock gå bra med vifta bort med teckenspråk.

Vi har också – till småkillarnas förtjusning – ätit fantastisk rip-off av KFC´s kyckling. Man kan säga mycket om KFC och dess kopior men kycklingen är jättegod. Den smakar något, är saftig och och perfekt stekt inrullad i kryddig och krispig coating. Pommes frites monstret (3-åringen) åt ännu bättre när jag sa att det var cornflakes. Den mat jag ännu inte provat på min hemliga lista är Roti Canai – som ett tunnbröd som man äter med en stark sås och så Rojak som är grönsaker och frukter med dressing eller kryddsalt.

Förutom gatukäket har vi ätit fantastisk indisk mat här i Malaysia, nästan godare än i Indien, och underbar Nyonyamat (blandning mellan kinesiskt och malay) t ex Kerabu sallad med mango (liknar en thailändsk grön papaysallad) och biff Rendang. Den senare har enligt internetz utsetts till världens godaste mat. Även om jag är benägen att hålla med så kan jag inte låta bli att undra vem i världen som satt i juryn?

 Skriv ut