Ölandska bönor för en prins?
På Öland gillar de att att vara tydliga i marknadsföringen och definera sina målgrupper väl. Eller vad säger ni om den här förpackningen?
Man kan ju tolka bilden på minst två sätt; salladsbönor är till för dem som redan ser ut så här eller för dem som vill se ut så här. Jag tillhör ju inte den första kategorin och nu fem timmar senare så tycker jag inte det har hänt något med min one-pack heller, förutom att jag fortfarande är mätt.
Hur smakade de små rara bönorna kan man fråga sig? Jag svarar att de var salta och något mer fasta i konsistensen än vad bruna bönor brukar vara. Jag ska dock erkänna att jag inte analyserade dem något närmare innan jag bryskt spolade av dem och blandade med kikärtor, hackade tomater, hackade färska örter och finhackad lök. Jag dränkte dem också i en dressing på olivolja, balsamvinäger, fransk senap, finhackad vitlök, salt och svartpeppar.
Det blev gott! Och mycket klassiskt, särskilt med tillbehören grillat kött och bea. Köttet var inte en klassisk grillskiva utan högrev, ett kött som oftast används till grytor. Styckar man ut en del ur högreven som kallas högrevskärna får man en mör, välmarmorerad biff som smakar som entrecote. För övrigt så sitter ju högreven närmast entrecoten på djuret så det är inte så konstigt som det låter. Hos Gröna gårdar visar man hur man hittar kärnan. Surfa gärna runt, bloggen är ambitiös och läsvärd. Och för att inte avskräcka er helt så ska jag berätta att jag köpte min högrev i affären. “Grillskiva av högrev” stod det på förpackningen.
Skriv ut
