Pratar med mat i munnen

Jag älskar att gå på matmarknader. Jag älskar hela konceptet med vackra grönsaker, fräna dofter, ljuvliga dofter, konstiga råvaror, livlig kommers och att få testa nya saker/köpa okända saker.

För några dagar sedan hängde jag på en amerikansk professor som skulle till den lokala marknaden, en så kallad “ wet market”*. Professorn var perfekt för rollen som sig själv – smal och välklädd med rutig skjorta och chinos, pratade konstant och höll på att krocka minst 4 gånger under den 2,5 km korta färden samtidigt som han var enormt vetgirig. Både intresserad av sveriges ekonomiska läge, men också intresserad av att hitta svar på för vad för mig obekanta grönsaker var. Jag pekade på en grönsak. Han tog grönsaken i handen och sprang ifatt närmsta äldre kinesisk kvinna. “ Older chinese women are a perfect source of wisdom. They know everything and they are keen to share”. Mycket riktigt. Jag fick lektioner i hur man tillreder både lotus och olika former av “gourd” (närmast översatt squash. Finns flera sorter både milda och bittra). Han var rätt lik Stephan Rössner, sagt utan att ha uttalat mig om Stephans körskicklighet.

Jag kom hem med en massa härligheter och framförallt några hekto färsk vattenkastanj. Det har jag aldrig provat förut och kunde självklart inte låta bli. När man sköljt av jorden och skalat bort skalet möts man av ett kritvitt och gott kött. Både sötare, krispigare och klistrigare än i konserverad form. Jag skivade och snabbstekte mina med vitlök, strimlad biff, selleri, tomat och smaksatte med soja.

*Marknaden heter så för att den spolas med vatten så att grönsakerna och fisken ska hållas fräsch och odören ska minska. Vi höll oss mest vid grönsakerna men det fanns så klart massa fisk och gris, då detta var en kinesisk marknad. Som ni säkert vet så älskar kineserna nog gris lika mycket som muslimerna hatar dem.

 Skriv ut