Pratar med mat i munnen

Pastan får en underbar smak eftersom allt gott stannar i paketet – al cartoccio – som det heter på italienska. Låt gärna gästerna öppna sitt eget och mötas av en ljuvlig doft av saffran, vitlök och musslor. Enkel att laga med enkla och klassiska smaker.

Du kan ta vilken (MSC) fisk som helst men torskrygg är bra då bitarna är lite tjockare och därför inte lika lätta att överkoka. Den som gillar andra skaldjur som t ex bläckfisk slänger gärna med det. Räkor är också gott men då ska de helst vara råa så att de inte blir gummiräka till middag. Gillar du starkare mat är det gott att tillsätta lite hackad chili eller chiliflakes med grönsakerna.

Spaghetti med musslor, fänkål och saffran i paket
Tomaterna är mest där för färgens skull. Ta fina körsbärstomater på burk, semitorkade tomater eller hoppa över dem helt om du vill laga efter säsong (beror förstås på när vilken säsong det är när du läser receptet).

300 g spaghetti
1 kg blåmusslor
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 stor morot
1 fänkål
2 dl torrt vitt vin
0,5 g saffran
300 g fast vit fisk, t ex torskrygg
8 st körsbärstomater
50 g smör (eller så mycket samvetet tilllåter)
salt, peppar och olja till stekning
hackad bladpersilja eller blandade örter till garnering

Koka pastan halvvägs, ca 6 min. Spola den kallt. Rensa musslorna och ta bort de som är öppna eller trasiga. Skala och finhacka löken. Fräs den mjuk i olja ca 5 min på medelvärme. Skala och strimla moroten med en skalare. Skiva fänkålen tunt. Tillsätt grönsakerna till löken, höj värmen och stek ytterligare 1 minut. Tillsätt vinet och saffranet och koka upp. Krydda med salt och svartpeppar. Dela fisken och halvera tomaterna. Fördela pastan fisken, musslorna och tomaterna på dubbla smörpappersark. Häll över grönsaksfräset och klicka på smöret. Knyt ihop som en smällkaramell. Hit kan du förbereda. Stek i 12 minuter på 225 grader. Strö över hackade örter vid servering.

Receptet har tidigare varit publicerat i tidningen Lantliv mat & vin

 Skriv ut

Igår kändes det inte riktigt som primörerna var på väg. Tills de kommer får vi nog leta efter grönt i frysförrrådet. Här är en enkel vardagpasta med sojabönor, spenat och citron. Valnötterna bidrar med nyttiga fetter, knaprighet och smak. Chilin sätter extra sting för den vågade.

Och nu blir det lite osponsrad produktmeddelande: Du brukar kanske köpa Philadelphias färskost eller något EMV men jag rekommenderar dig att leta lite extra efter Arla Kökets färskost (en rund burk som brukar stå bredvid cremé fraichen). Den är krämig med en gräddig smak och lite sälta. Mycket godare än de ovan uppräknade och dessutom helt fri från konserveringsmedel. I det här receptet ska det vara den feta varianten men min favorit är nog den med yoghurt. Jag är helt jävig eftersom jag jobbar med Arla men får inte betalt för att säga detta. Slut på reklamen och på meddelandet.

Pasta med sojabönor, spenat och citron
Den som inte vill äta helt vegetariskt lägger till bacon eller rökt lax. Om du hittar rökta mandlar kan det vara gott att slänga med som substitut.

300 g pasta
1 dl valnötter
2 vitlöksklyftor
1 msk Arla® Smör-&rapsolja
3 dl frysta sojabönor
200 g babyspenat
200 g färskost naturell
1 dl mellangrädde
rivet skal och pressad saft av 1 liten citron
salt, chiliflakes

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Grovhacka nötterna och rosta dem i en torr varm stekpanna, låt svalna. Skala och finhacka vitlöken och stek den i smör- och rapsolja. Tillsätt sojabönor och spenat och låt det fräsa med några minuter. Rör ner färskost, grädde och ev lite av vattnet du kokte pastan i (det innehåller mycket stärkelse och gör att pastan och såsen blandas bättre). Tillsätt citronskal och saft, smaka av med salt. Blanda såsen med pastan. Strö över chiliflakes och valnötter vid servering.

Receptet har tidigare varit publicerat i boken Arlaköket vår 2014

 Skriv ut

Många receptmakare hävdar att umami är allt och brukar stapla umamistinna råvaror på varandra. Umami är det som brukar beskrivas som den femte smaken och finns i allt från tomater och parmesanost till pasta, svamp och buljonger. Jag gillar umami men är inte en överlastare utan brukar snarare fokusera på konsistens och balans mellan sött och surt. Det här är dock ett lysande undantag – en lasagne med umami från både svamp, ärtor och ost. Med smak av getost och spenat och en len och oumbärlig bechamelsås smakar den ljuvligt.

Den tar inte särskilt lång tid att göra men kräver sina 30 minuter i ugnen. Ett knep är att göra lasagnen helt färdig dagen innan och ställa in den ogräddad i kylen. Då förkortast gräddningstiden och lasagnen blir saftig. Särskilt om du häller på en extra skvätt mjölk eller grädde innan den åker in i ugnen. Och det där med att vänta medan ugnen kommer upp i rätt tempertur behöver du inte heller bry dig om. Ställ in den direkt när ugnen är kall. Tycker du att osten har dålig färg mot slutet kan du sätta på grillen. Se där vad mycket tid du har sparat.

Jag tillhör dem som tycker att en lasagne blir allra godast om den är varm. Så varm att det riktigt ryker från formen när man lägger det första snittet. Mesvärmda torra lasagner från mikron betackar jag mig för. Och så har jag ett annat måste; jag toppar alltid med sallad och vinaigrette. Då får det goffiga balans av syra och fräscha blad.

Lasagne med svamp, ricotta och getost
Variera svamp och kål efter säsong. Hittar du inte ricotta kan du blanda ut 10%-ig kvarg med lite vispgrädde.

2 vitlöksklyftor
200 g savoykål eller svartkål
300 g skogschampinjoner
250 g färsk spenat
3 dl gröna ärtor
250 g ricotta
1 msk flytande kantarellfond
250 g getost, skivad
ca 12 st lasagneplattor
1 dl riven parmesanost
salt och peppar

Bechamelsås
50 g smör
3 msk vetemjöl
7 dl mjölk

Ett måste: sallad och örter till servering

Skala och finhacka vitlöken. Fräs den mjuk i smör ca 5 minuter på medelvärme i en stor stekpanna. Strimla kålen och skiva svampen och tillsätt. Fräs ytterligare ca 3 min på lite högre värme tills kålen och svampen mjuknat något. Lägg i spenaten, ärtorna och ricottan. Späd med 1 dl vatten och fonden. Krydda med salt och peppar.

Smält smöret till bechamelsåsen i en kastrull. Vispa ned mjölet och häll i mjölken. Låt koka 5 minuter under omrörning. Smaka av med salt och peppar. Varva den gröna röran, getost och bechamelsås med lasagneplattorna i en smord ugnsfast form. Sista lagret ska vara sås. Strö riven parmesanost. Grädda i 225 grader i ca 30 minuter.

Receptet har tidigare varit publicerat i Lantliv mat & vin

 Skriv ut

Innan jul började jag fundera på det här med köttätandet. Ja visserligen har jag funderat länge men den blixt som slog ned var; att jag har gjort kött till min norm. Oftast är det en ost- och skinkmacka jag beställer på kaféet, alltför ofta utgår jag från köttet/fisken när jag lagar mat och jag lägger gärna i ett paket bacon i matkorgen, för att det är “bra att ha hemma”. Och då är jag ändå en grönsaksälskande köttätare.

Jag var inte trött på köttet men på mitt slentrianköpande av det. Framförallt för att jag tycker vi förstör vår jord genom att överkonsumera mat i allmänhet och kött i synnerhet, men också för att jag tror att det är nyttigare med ett grönare leverne.

Att bli heltidsvegetarian är dock inte min grej, åtminstone inte än så länge. Men jag har en annan idé. Jag ska testa att bli halvtidsvegetarian, flexitarian eller vardagsvegetarian som jag tycker låter trevligare. Ungefär så här: måndag till torsdag äter jag bara grönsaker. På fredag är det dags för köttet och fisken att kliva in i köket och jag unnar mig det jag är sugen på. Då får det gärna vara det bästa som finns i affären – gärna frigående djur, eventuellt ekologiskt, lite dyrare och säkerligen godare.

Eftersom den främsta orsaken för mig är miljömässig och inte hälsomässig, även om det också är viktigt, så kommer jag inte att tacka nej om min kille har lagat kött till middag på en tisdag eller om jag har glömt att säga till och det bjuds på en god höstgryta på lunchen. För mig är det värre att maten slängs och hamnar i sopkorgen än att den hamnar i min mun. Men jag vill ändra mitt eget beteende och jag tror faktiskt att jag har hittat ett sätt som är lätt att förhålla mig till. Ett ganska genialt sätt eftersom jag både får äta kakan och ha den kvar. Ja till och med äta en bättre och godare kaka fast inte lika ofta.

Blixten slog ned en dag i december men sen åkte jag till sydamerika…Att äta vegetarisk kost i sydamerika är ungefär som att spotta i motvind. Det är i stort sett omöjligt. Åtminstone om man som jag vill äta god mat. Men nu är jag på hemmaplan igen med en stor järndepå och en enorm kött-tröttma (förutom att jag överkonsumerade kött läste jag även den väldigt läsvärda boken matens pris ) och väldigt peppad på mitt nya liv. Första veckan var riktigt rolig. Både att hitta på nya middagsrecept som funkar för hela familjen och att välja lunchställe. På torsdagskvällen blev det stekt ris med kött till middag men å andra sidan blev det vegetarisk lunch på lördagen så det jämnade ut sig.

Är det någon som är sugen på att hänga på? Det vore jättekul om vi var fler som kunde stötta varandra med tips, recept och pepp. Tycker du det är svårt kan du alltid bli frukost- och lunchvegetarian eller köra på köttfri måndag. Hellre lite än inget alls.

Nu kör vi – hej gröna vardag!

Falafelsallad med tahinidressing och krispigt pitabröd
Falafel ena dagen och falafelsallad en annan dag – ett bra sätt att ta till vara rester. Det är svårt att hitta riktigt gott pitabröd i Sverige tycker jag. Har du en kran, köp några paket och lägg i frysen, där du även kan förvara falafeln. Pitabrödet fyller sin funktion att göra falafeln handhållarvänlig men är i ärlighetens namn inte särskilt upplyftande. Glädjande nog blir det krispigt och en perfekt salladsingrediens när man steker det. Gott till dressingen med lite brända toner och syrlig fetaost.

Tahinidressing
1 dl tahini
0,75 dl vatten
1 msk citronsaft
0,5 tsk salt
ev lite cayennepeppar eller harissa

Sallad
1 avokado
2 morötter
1 tunn klyfta rödkål
80 g bladspenat
3 msk gula russin
10-15 st stekta falafel
2 st pitabröd
2 msk smör
150 g fetaost
citron och olivolja
extra: granatäpplekärnor, repade färska örter och pistagenötter

Rör tahinin i burken så att den blir jämn och oljan blandar sig. Häll upp 1 dl och rör den slät med citronsaft och vatten i en liten skål till en ganska tunn sås. Krydda med salt och ev. chili. Ev behöver du tillsätta mer vatten. Ställ kallt. Dela avokadon och skär den i bitar. Riv morötterna grovt och strimla kålen fint. Blanda grönsakerna med spenat och russin på ett stort fat. Stek eller värm falafeln i olja eller smör. Skär brödet i bitar och stek det krispigt i olja eller smör. Smula falafeln och fetaosten över salladen och blanda ned brödet. Skvätt över lite olivolja och citronsaft och ringla över lite av dressingen. Servera resten av dressingen vid sidan av.

BARNTIPS: Våra barn gillar falafel (läs: 5-åringen utan hot och löften, 4-åringen med) och därför fick de fylla sina egna bröd. De gillar att ingredienserna är separerade och hade, förutom falafel, yoghurt, morötter, avokado, majs, gurka och tärnad mango på sina tallrikar. Det kompletterades med rejält med ketchup:-)

 Skriv ut

Nu är faktiskt våren här och med den, den passande kokboken Vårmat från Arlaköket. Våren är faktiskt den säsong som det är svårast att laga mat i, i alla fall om man vill undvika flygtransporterade bönor, stenullsodlade paprikor och smaklösa tomater. I år kommer vi dock ha turen att möta sparrisen lite tidigare eftersom vintern har varit så mild.

Här kommer ett smakprov, en supersfräsch ärt- och bönsallad. Syra från lime och fetaost, sötma från ärtor, bönor och honungsdressingen och härliga knapriga och smöriga krutonger. Salladen är extra älskvärd för de mesta av grönskan förvaras i frysen samtidigt som gammalt bröd kan tas om hand.

Sojabönsallad med citron och fetaost
I väntan på primörerna kan man fixa salladen med hjälp av fräscha frysta grönsaker och lättodlade skott. Perfekt på påskbordet då den är god både till lax och lamm eller som en lunchsallad med varmrökt lax.

2 skivor ljust surdegsbröd
2 msk smör- och rapsolja
3 dl frysta sojabönor
3 dl frysta gröna ärter
50 g ärtskott
1 kruka mynta
0,5 rödlök
150 g grekisk fetaost

Dressing:
skal och saft av 1 tvättad lime
2 ½ msk olivolja
1 tsk honung
1 krm salt
svartpeppar

Bryt brödbitarna i mindre bitar och stek dem gyllenbruna i smör- och rapsolja. Tina sojabönorna och ärterna. Skär bort den nedre delen av ärtskotten. Strimla myntabladen grovt. Skiva rödlöken tunt. Blanda alla ingredienser på ett stort fat, smula över fetaosten. Blanda ingredienserna till dressingen och häll den över salladen vid servering.

 Skriv ut

Brasiliansk mat – sommarens trend?
Många förutspår ju att Brasilien kommer att bli hett i Sverige (och världen) i sommar med tanke på fotbolls VM. Jag skulle definitivt satsa pengar på att turistandet till Brasilien kommer att öka. Med all rätt, för det är ett underbart land.

Däremot skulle jag nog inte sätta mer än en femma på att den brasilianska maten blir trendig i Sverige, annat än som en kort fluga i sommar. För den kommer. Flugan alltså. Det kommer att skrivas om de tropiska frukterna, den saftiga pichanan, om läskande caipirinas och supersöta bakverk. Men jag är nästan helt säker på att brasiliansk mat inte kommer att slå brett, som t ex thai-mat eller tex-mex. Anledningen? Dels så har de tillgång till helt andra tropiska frukter och grönsaker än vad vi har. Det är svårt att få samma smakrikedom med det vi importerar, och det är många frukter och grönsaker som vi aldrig ens får se. Men framförallt upplever jag att maten är alltför enkel i sin kryddning och saknar ett yin och yang, som t ex det sötsyrliga i asiatiska kök. Det låter nedvärderande men maten är lite för osofistikerad. Oftast kryddar man bara med salt, svartpeppar är sällsynt. Nu vet jag att landet är gigantiskt och att de regionala skillnaderna är stora. Maten i norr, som har mer indiskt och afrikanskt ursprung, är t ex mer kryddstark och med mer frukt i maten.

Men det finns några guldkorn som jag både tror och hoppas hittar sin väg över atlanten. Här kommer lite mer om guldkornen och om den brasilianska matkulturen i stort, så som jag har upplevt den på våra fem veckor.

Pichana, eller det som vi i Sverige skulle kalla rostbiffslock där rostbiffen styckas med fettkappan kvar, är en styckningsdetalj som jag tror vi kommer att se mer av i sommar. Köttet tillhör den lite tuffare skalan men är gott och perfekt att lägga på grillen med det fina fettet som smörjmedel. Jag har köpt pichana nere i Hötorgshallen men skulle inte bli ett dugg förvånad om Scan kommer med sin variant. Lättast att grilla blir köttet om man trär upp det på långa spett eller som biffar.

Här i Brasilien finns det särskilda restauranger – churrascerias – där man går runt skär av köttet från spetten vid borden eller står och grillar vid en rotisseur. Förutom pichana är kyckling, fläsk, goda korvar och hjärta populärt att lägga på grillen. Till köttet tar man ofta tillbehör från en stor buffé. Stekt matbanan eller friterad yuca brukar vara de mest iögonfallande, annars är det ”the usual crowd” med tomat, sallad, rå lök, majonnässallader, sönderkokta morötter, ris, pommes frites, och den givna feijoadan (svart bönröra). Sås burkar saknas men ibland får man en chili- och korianderfri variant på pico de gallo. Generellt ganska menlöst kryddat och inget att o:a sig för. Det gör man för köttet som alltid är fantastiskt.

Jag trodde det mest skulle vara kött här men Brasilien är ett stort land med lång kuststräcka och därför serveras det även mycket fisk och skaldjur. Havsdjuren finns på alla bufféer, i mer eller mindre utsträckning beroende på vart i landet man befinner sig. Ibland är det bara någon stekt liten filé andra gånger finns det riktiga grytor och currys med både fisk, räkor och bläckfisk. För att vara ärlig har jag bara ätit en bra fiskrätt – sjötunga med kapris – allt annat har varit torrt och tråkigt.

Kött, ris och bönor känns som stommen i en Brasilianska matkulturen. Vi har vi ätit några goda grytor och långkok med både banan och lardo (Barreado hette en av grytorna), curry och kokosmjölk som smaksättare. De har varit goda men köttet har ofta legat lite på den torra slagsidan. Feijoada, en gryta/bönröra på svarta bönor ofta kokt med lardo/fläsk, blodkorv eller kött är en av nationalrätterna. Till maten äter man ofta farofa, som är malen cassava (även kallad maniok eller tapioka i förädlad form) och ser ut ungefär som stekta brödsmulor. Farofan steks ofta i lardo eller bacon och är gott i små mängder då det ger både knaprighet och sälta. Oftast får man dock lite för mycket på tallriken. Stora portioner är för övrigt ett allmänt iakttagande.

Första veckan fick jag åka tidsmaskin. Då stötte jag på palmhjärta igen, något jag använde i sallader på slutet av 80-talet när jag jobbade i köket på en finkrog på Kungsholmen. Jag tillhör inte fancluben men smaken är okej, lite syrlig av inläggningen och fast i köttet, ungefär som en purjolök. Här äter de palmhjärtat i sallader eller t ex i lasange. Jag hoppas dock vi har lämnat 90-talet bakom oss, inte bara numärt.

Lunchen äts gärna på tag-själv-bufféer där man betalar per gram, sk. por kilo. Det är ett sympatiskt system då jag tror man tänker till på vad man tar och äter. I Sverige ser man många som tar för mycket mat när buffén har ett enhetspris. Eftersom många äter LCHF i Sverige så skulle det nog vara svårt för krögarna att få till det ekonomiskt. På lunchen häromdagen spånade vi fram ett system där man väger varje sak man lägger på tallriken och att man på så sätt kunde se exakt vad man ätit näringsmässigt. Kräver avancerade vågar och näringsberäkning i köket men skulle vara ganska spännande.

I Brasilien finns det mest fantastiska utbudet av exotiska frukter – mango, papaya, passionsfrukt, kokos, apelsin, persikor, melon, jordgubb mm. Några frukter som vi inte har sett så mycket av i Sverige är superfrukterna acerola, 100 gånger mer c-vitamin än apelsin, och acai, från ett palmträd. Den senare är vackert lila och lite rå i saken. Den äts framförallt mixad och infrusen till glass och det är nog så, eller möjligtvis i ett smaksatt bubbelvatten, som vi skulle få njuta dem på våra breddgrader. Jag testade att koka en grönsak som heter chuchu, som en mildare och matigare melon. En dressing på lime, chili och schalottenlök hade gjort susen till men den var definitiv lätt att tycka om. Friterad yuca (också cassava) är också ganska gott som variation till pommes frites.

Brassarna älskar bröd och sötsaker! Från Argentina har man lånat i dulche de leche (här heter det duche de leite) och churros (friterad stänger med kanelsocker) men de har många egna anrättningar. Pudim är flan/bruléepudding. Favoriten var ändå en lagom söt (jo du läste rätt) couscous de cassava som ungefär är som ris á la malta fast på kokos och cassava, Efterrätterna äts gärna på stående fot tillsammans med lite sött kaffe, för då räknas nämligen inte kalorierna.

Till frukost äts gärna en liten kaka till det söta kaffet och den färskpressade juicen. Populärast verkar morotskakan, som är härligt orange i färgen, och sockerkakor med apelsin eller choklad vara. Brassarna älskar glass och överallt finns det kulglass-ställen, till och med där man får kula själv och betala efter vikt. Vi har även ätit en god glass med majs – sorvete de milho verde – som var spännande. Söt, maltig och lite tjock i konsistensen. Det som vi har gillat allra bäst, och som jag ska göra hemma är brigadeiros. Det är små bollar gjorda på söt kondenserad mjölk och kakao. Ibland är kakon utbytt mot kokos och då kallas de beijinhos. Len, krämig smak och ganska så söt.

Brassarna är experter på snacks. De snacksar gärna på olika piroger, filodegsliknande små pasteis (ungefär som tunn smördeg), pao de quejio (fyllda ostbollar) och coxhinos (toppiga bollar med krämig fyllning av färskost, räkor eller kyckling) . Snacksen är matiga, krämiga, ofta med ost, nästan alltid friterade och väldigt goda.

De gillar också Italien och det italienska köket med tydliga influenser på menyerna och med mycket pizza, pasta och ricotta på menyn. De älskar ost och äter den gärna grillad. Den bästa produkten som jag gärna hade sett i svenska butiker har varit en grillad ost, typ halloumi, på spett. Och så har det sin egen variant av färskost som de gärna fyller sina snacks med eller äter i pajer, Men det som jag kommer att sakna mest är nog deras färskpressade juicer och den görstarka men svingoda drinken caipirina, gjord på sockerrörsbrännvin. Juice på sockerrör – caldo de cana – var förresten också oväntat gott och inte så sött som man kan tro. Och enligt okollad källa även nyttigt.

Om du skulle laga något typiskt brasilianskt i kväll skulle jag säga gör så här:

1. Bjud på Caipirina till fördrink så blir gästerna genast på glatt humör
2. Salgado, coxinha, pasteis, pao de queijo… kärt snack har definitivt många namn. Gott till drinken men väldigt mättande så gör gärna minivarianter eller välj den med minst bröd. Det är pasteis, fast å andra sidan innehåller den mest ost. Så kanske mini-coxinhas med färskost och kyckling eller små pao de quejo (ostbollar)?
3. Pichana. Definitivt. Och självklart serverad med feijoada, ris och en sallad. Får du tag på cassava kan du göra farofa eller friterad yuca men det är verkligen överkurs. Du får mer pluspoäng om du bjuder på en till caipirinha.
4. Lite färsk frukt eller en kul glass innan den verkliga sötchocken dukas fram på borden.
5. Det är nu du briljerar med beijinhos och brigaderos. Dina gäster dör sötdöden.

Recepten googlar du enklast fram (förutom Brigadeiros som jag faktiskt har lyckats göra när jag kom hem). Lycka till!

PS: Nu har vi lämnat Brasilien för Argentina, 2 timmars flygresa bort och helt annorlunda. Jag hade gärna lagt upp mer bilder på maten men det går långsamt däruppe i galaxen. Ni får ta till den där gubben google igen.

 Skriv ut

Sugen på att träna mer? Här kommer ett grymt kålrecept till. Kålsallad med granatäpple smaksatt med vanilj, chili och koriander. Gott till fisk men även till t ex stekt halloumi eller kyckling. Här finns recept på en liknande sallad, fast med suddigare bild, kyckling istället för fisk och senap istället för chili.

Pankopanerad kolja med vintrig vitkålssallad
Det är viktigt att vaniljen är av det äkta slaget, aromerna lämnar vi kvar i burken.

1 paket fryst kolja (gärna MSC-märkt)
2 dl panko eller vanligt ströbröd
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
2 msk smör
citronklyftor till servering

Salladsdressing
1/2 chilifrukt (t ex jalapeño)
1/2 dl färskpressad apelsinjuice
2 msk färskpressad citronjuice
2 tsk honung
1 krm äkta pulver av vanilj
3 msk olivolja
salt och peppar

Vitkålssallad
ca 350 g vitkål
2 morötter
1/2 dl färska eller frysta granatäppelkärnor
ev 1/2 kruka hackad koriander till garnering

Tina fisken enligt anvisning på förpackningen. Fortsätt med salladen. Dela, kärna ur och finhacka chilin. Blanda med övriga ingredienser till dressingen. Smaka av med salt och peppar. Skär bort den hårda mittstocken på vitkålen. Strimla vitkålen fint. Skala och riv morötterna grovt. Blanda de rårivna grönsakerna med dressingen. Strö ev över lite hackad koriander. Skär fiskfiléerna i bitar. Vänd i panko eller vanligt ströbröd blandat med salt och peppar. Stek fisken i smöret ca 3 minuter på varje sida. Servera med vitkålssalladen och citronklyftor.

Receptet har tidigare varit publicerat i Ica buffe och en del av den vitkålsträningen som jag pratade om i förra posten.

 Skriv ut

Grönkålen är på innelistan, brysselkålen är en bubblare precis som svartkålen, och rödkålen är den ständigt snygga lillasystern. Däremot kan det inte vara lätt att vara vitkålshuvud; grönsaksdiskens Galne Gunnar som är mest känt för att ha slagit igenom i sällskap med ananas och russin eller för att den serveras till den ångestframkallande pizzan. Dessutom är kålen alldeles för billig, en bild som förstärks av lata handlare som inte bemödar sig att skära upp den i mindre klyftor.

För vad är det för bodybuildartyper som köper ett helt huvud? Ett huvud väger ju ett par kilo och tar man ett så får man knappt plats med något annat i korgen. Och så brukar det kännas som om man kommer att få tugga kålssallad resten av livet. Huvudet tar liksom aldrig slut. Och som om det inte vore nog så finns det också vissa obehagliga biverkningar av en alltför stor kålkonsumtion. Nej, tyvärr så känns det som om vitkålshuvudet fortfarande jobbar i uppförsbacke.

Så varför utsätta sig för allt detta? Jo förutom att den ger snygga biceps så är det faktiskt ganska gott med vitkål. Ett av mina favoritrecept är att ugnsrosta klyftor i ugn tills de blir mjuka och lätt karamelleriserade. Till klyftorna serverar jag brynt smör, friterad kapris och mjukkokt ägg och får en billig vegetarisk gourmetmiddag. En annan variant är att woka kålen med ingefära, chili och soja och så kan man göra en GOD vitkålssallad med granatäpple och vanilj. Allt gjort på ett bodybuildarhuvud och med i senaste numret av tidningen Ica Buffé.

2014 kommer att bli kålens år; vitkålstränandet kommer definitivt att öka.

Rostad vitkål med brynt smör, kapris och mjukkokt ägg
Med det mjukkokta ägget och kanske lite potatismos blir det en vegetarisk ensamrätt.
Dundergott och väldigt enkelt.

1,5 kg vitkål (ungefär ett halvt stort)
2 msk olja
4 st stora ägg
100 g smör
4 msk kapris
gräslök
salt och peppar

Potatismos, gärna kokt med jordärtskockor eller rotselleri till servering

Dela vitkålshuvudet i 4 eller 8 klyftor. Lägg klyftorna på en plåt, massera in olja och krydda med salt och peppar. Stek vitkålen al dente ca 20 min i 225 grader. Mjukkoka äggen. Bryn smöret i en stekpanna tills det doftar nötbrunt. Häll upp det i en skål för att avstanna bryningen. Torka av kaprisen och stek dem i stekpannan tills de öppnar sig som små blommor. Skala och dela äggen i mindre bitar. Lägg äggen på kålen, häll över smöret och kaprisen och garnera med gräslök. Servera gärna med potatismos till.

Receptet har varit publicerat i tidningen Ica Buffé 2014

 Skriv ut

Som ni kanske vet så gillar jag sallader. Dock äter jag väldigt sällan tomat, gurka och paprika i min sallad förutom på sommaren då de verkligen smakar gott och är odlade i jord på friland och inte i stenull i växthus. Jag brukar heller inte ha så mycket sallad i min sallad. Några bittra blad som rucola eller rosé kan vara gott ibland eller isbergssallad som jag lägger i iskallt vatten så att den blir krispig. Helst gör jag mina sallader på säsongens bästa gröna och när det är med tillgången skralt får man ta hjälp av frysdisken. Som i den här matiga och friska salladen med mycket tuggmotstånd.

I senaste numret av Elle mat & vin finns recept på fem matiga sallader som passar att laga på vintern. Det här är nog min favorit. Här är också det korrekta receptet för i den tryckta tidningen har strösslet fallit ur bild och på någon tårta istället.

Edamamesallad med rostbiff och kokosströssel
Den här salladen är skapad med en baktanke, den är gjord på ingredienser som är lätt att ha hemma. Både bönorna, ingefäran och chilin i frysen kan t ex förvaras i frysen. Variera gärna salladen med t ex räkor, tofu eller kyckling istället för rostbiff. För extra färg och fibrer blir det gott att strimla ned lite rödkål.

250 g edamamebönor, frysta
250 g haricots verts, frysta
250 g risnudlar
2 morötter
200 g rostbiff
0,5 kruka färsk koriander, finhackad både blad och stjälkar

Ingefärsdressing
1 vitlöksklyfta, finhackad
5 cm färsk ingefära, finriven
2-3 små röda chilifrukter, urkärnad och finhackade
3 msk strösocker
saften från 1 stor limefrukt eller 0,5 dl risvinäger
4 msk fisksås
4 msk jordnötsolja eller nötig rapsolja

Kokoströssel
2 msk sesamfrön, svarta och vita
2 msk jordnötter, gärna osalta
2 msk kokosflagor
2 msk friterad lök

Koka/tina de båda bönorna enligt anvisning på förpackningarna. Koka risnudlarna och spola dem kallt. Skala och skär morötterna i tunna strimlor, gärna med en mandolin eller en osthyvel. Strimla rostbiffen. Blanda samman ingredienserna till dressingen. Rosta allt till strösslet förutom den friterade löken i en torr stekpanna under omrörning. Låt svalna och blanda ned löken. Blanda grönsaker, nudlar och dressing. Toppa med strössel och koriander.

Receptet har tidigare varit publicerat i Elle Mat & Vin 2014

 Skriv ut

Äntligen är vintern här i de flesta delar av landet. Som ni har väntat eller hur? Ni skriver jag för jag är i Brasilien som är så varmt att man helst inte vill vara ute mellan 11 och 16. Samma värld, olika problem och möjligheter.

Om jag hade varit i Sverige hade jag nog åkt pulka med mina barn och kanske drömt om några egna km i längdspåret, som dock hade stannat vid en dröm eftersom jag inte äger några längdskidor. Efter det härliga vinterlivet ute hade jag gått in och druckit varm choklad och lagat lammfrikadeller med pistagenötter, citron och chili. Vi säger så i all fall, det låter så idylliskt.

Till skillnad från köttbullar kokas frikadeller och jag tycker det blir godast sjudna i en god tomatsås. Tunna buljongsoppor är inte riktigt min grej men det är oftast så man ser dem. Frikadellerna alltså. Jag tycker det passar bra att göra frikadeller på fetare färs, som t ex lamm. Använder man kalv behövs det extra grädde i färsen tycker jag. Och så en sista förmaning; akta er för att köpa centralpackad färs. Vi blir lurade att tro att färsen är färskare än vad den är, den smakar inte någonting och är torr och seg i konsistensen. Butiksmalet eller fryst är den enda färsen man kan köpa, om man inte maler själv så klart. Bollarna får tuggmotstånd och smak av pistagenötterna. Chili är en smaksak men jag gillart. Frikadellerna är lättlagade med en långlagad känsla, om ni förstår vad jag menar.

Receptet finns i senaste numret av Lantliv mat & vin. Köper ni numret hittar ni sex andra långlagade rätter passande för en härlig vinterdag. Som ett väldoftande spaghettipaket med musslor och saffran, en umamistinn svamp- och färskostlasagne och en grym långlagad ragu på vildsvin serverad med papardelle. Bland annat. Gnoccin med brynt smör är kanske min favorit, det här är redaktionens.

Lammfrikadeller i tomatsås med pistagenötter
Goda, milda frikadeller med överraskande citronsmak och nötter i en chilistark tomatsås. Om du utesluter chilin blir frikadellerna även perfekta för känsliga magar.
4-6 portioner

1 dl mjölk
3 msk ströbröd
1 ägg
50 g pistagenötter
400 g lammfärs
1 liten citron, skalet från
1 tsk salt
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
400 g körsbärstomater på burk
400 g passerade tomater
1 msk honung
2 krm chiliflakes
salt och olivolja

spaghetti och parmesanost till servering
färsk basilika till garnering

Blanda mjölk, ströbröd och ägg i en bunke. Låt stå 5 minuter. Mortla eller finhacka nötterna. Blanda ned nötterna, färs, citronskal och salt i äggsmeten till en slät massa. Rulla ca 24 st bullar. Skala och finhacka löken. Fräs löken mjuk i olja i en stor stekpanna, ca 5 min på medelvärme. Tillsätt tomaterna, honung, salt och ev. chili. Koka samman ca 5 min. Lägg i köttbullarna och låt dem sjuda under lock ca 10 min. Servera med spaghetti och rejält med riven parmesanost. Garnera med färsk basilika.

Receptet har tidigare varit publicerat i Lantliv mat & vin 2014

 Skriv ut